Inlägg märkta ‘Köpenhamn’

COP15 Dag 12 – Den långsamma ridån

18 december, 2009

Jag erkänner gärna att jag är naiv. Jag trodde faktiskt att det skulle gå. Men vägen till COP15s misslyckande har varit utstakad sedan länge.

Under Bangkok Climate Change Talks tidigare i år så fick jag höra av min vän som jobbar för G77 att de rika länderna skulle försöka döda Kyoto, vilket jag sedan skrev om på ETCs ledarplats:

Problemet är att man i princip vill döda det nuvarande Kyoto-protokollet genom att inte längre utgå ifrån 1990 års nivåer, utan istället från 2005.

EU, med Sverige i spetsen, drev i Bangkok hårt en linje om att på COP15 så skulle de antas ett enda klimatavtal, istället för två. I SvD kritiseras Sverige för detta av WWF:

Förslaget lades fram av Sverige som EU:s linje vid ett av de förberedande mötena inför Köpenhamnskonferensen, i Bangkok.

Men Sverige borde samtidigt ha presenterat en plan för hur de två avtalsspåren skulle kunna förenas till ett globalt avtal. Sverige borde också ha varit tydliga med vilka delar av Kyotoprotokollet som skulle följa med in i på det nya spåret. Sättet det gjordes på var inte bra.

Kritiken kommer från Kim Carstensen, klimatchef för WWF International.

– Det skapade en massa en massa ängslan hos G77-gruppen (utvecklingsländerna). Att ge upp det ena spåret som hade förhandlats sedan Bali är en stor förändring, säger han till SvD.se.

En bidragande faktor var Sveriges iver att få med USA och Kina i ett och samma avtal, och då är Kyotoprotokollet uteslutet.

– Att Europa, som är en av Kyotoprotokollets huvuddesigners, sade så var en stor provokation för utvecklingsländerna, säger Kim Carstensen.

Rent teoretiskt skulle det såklart kunnat fungera, att som Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson sagt, införliva essenserna av Kyoto-avtalet i ett nytt mer omfattande avtal. Men trovärdigheten i detta var bristande, och efter vad vi sett i den danska texten så var det befogat. Intresset för att bevara essenserna av Kyoto-avtalet, och utveckla det enligt Bali-planen har aldrig nått längre än retoriken.

Istället har hela COP15 slösats bort på att bråka om procedur. Ska vi följa ingångna avtal, implementera FNs klimatkonvention genom att fullfölja Bali-planen, eller ska vi utgå från ett nytt dokument, framskissat bakom lyckta dörrar i maktens korridorer?

De rika länderna spelade ett högt spel och förlorade. Tidigt på fredagsmorgonen fick jag detta meddelande av min vän från G77, som suttit uppe och förhandlat hela natten (Citat: Tonight might be one of the longest nights of my life… I wish I’ve had dinner, or even lunch…)

”5am – Copenhapen talks collapse. Denmark tries to safe face & pulls the secret document. History will judge us. We tried our best, we really did.”

Av allt att tyda är det försent. Hade en annan väg valts hade vi förmodligen kommit mycket längre. Men nu hade allt fastnat i kaos. För att citera Richard Black, miljökorrespondent på BBC,

”The key sticking point appears to have been the lack of a firm plan for what should happen next.”

I skrivande stund är det fortfarande fredag. Vid lunch satte en högnivå session igång med tal från stats- och regeringschefer.

Danmarks Rasmussen öppnade:

Climate change affects our security and our economy, it is of highest international importance. We must chart out a new course for our planet. This conference must manifest a decisive momentum of change. Today does not mark the end of our work, but the beginning.

FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon:

The world is watching. We are closer then ever to an agreement. We are united in purpose. We must be united in action. Finishing line is in sight, negotiations are bearing fruit. We are closer than ever, just hours remain to finish this. Time for compromise, courage and conscience. I count on your leadership and commitment.

Kinas Wen Jiabao:

We must uphold common, but differentiated responsabilities. Climate change efforts must also help combat poverty and backwardness. We have set up own ambitious mitigation targets and whatever outcome of Copenhagen, we are fully committed achieve and even exceed them.

Brasiliens Lula da Silva höll ett viktigt tal. Så jag plockar ut lite fler citat ur från mitt, Eriks och Anna Ritters livetwittrande:

I am frustrated. For a long time we have discussed climate change, and now we see that the problem is bigger then we thought first. Why are we in this difficult position? Because we did not take responsability before.

It is irresponsible behavior by the developed countries with large historic emissions that have lead us to where we are now.

It is irresponsible behavior in the negotiations that have lead us to where we are now. Heads of state were in meetings until 2 am this morning, because we did not do the work beforehand.

When I took office in 2003, my dream were to ensure that every Brazilian could have three meals every day.  These dreams are shared all around the world in poor countries.

Brazil have stayed one century almost without growth. Now when we have growth, we still have a lot of poor people. Climate action must allow development and opportunities for all countries.

This is not a game, where there are winner and loosers. This is our survival.

Even though I know we cannot get a perfect one, we cannot sign a document just to say that we signed a document.

This process has been terrible. But since I believe in God, I believe in miracles.

Nu var det dags för Obama:

We come here because climate change poses a grave and growing danger. We are convinced this danger is real. Science, not fiction.

The world is watching, and their belief in our ability for common action is in doubt. As the worlds largest economy and second largest emitter, we will take our responsability. The way we produce and use green energy is essential to our economic future and national security.

Mitigation, transparency and financing are the essentials.

All major economies must put forward plans to reduces emissions. We must have mechanism to review on our progress, without accountability a treaty is useless. We must have financing to help developing countries adapt to climate change.

Better to choose action over inaction, the future over the past. We are ready to get this done today. With courage and faith I think that we can do this.

Det syns tyvärr inte i dessa citat, då Obamas retorik får allting att låta bra, men det underliggande budskapet i vad Obama egentligen sa är att USA tänker inte flytta sig en millimeter. De hade redan dagen innan lagt fram ett större finansiellt paket, men utöver det ingenting alls. Obama hade lika gärna kunnat skicka ett sms, istället för att ockupera halva Köpenhamns gator och stänga ner Öresundsbron.

Än värre var att tonen mellan raderna var fruktansvärt arrogant, det var som Obama skulle läxa upp resten av världen hur klimatpolitik ska skötas. Jag har nog aldrig varit så besviken på någon som jag annars håller så högt som nu.

Eller som någon sa på twitter:

In the huge NGO forum, everyone cheered for Brazil but were silent when Obama finished his.

Talet kändes hastigt skrivet och som ett tecken på att förhandlingarna inte nått någonstans under natten och morgonen. Hörde följande på twitter:

Obama #cop15 speech: changed the word ”agreement” from his prepared speech to ”framework I just outlined” b/c of lack of progress

Sen Indiens premiärminister Manmohan Singh:

The outcome of Copenhagen may very well fall short of our outcomes, but may still be worthwile. I support building a genuinely collaborative international response to climate change. We must categorically reaffirm the ambitions of the Bali Plan of Action.
We have initiated a national and major plan to combat climate change, regardless of Copenhagen deal.

Sen var det Rysslands Medvedev, som i princip bara sa att de hade lanserat en egen plan för utsläppsminskingar. Och tillade, vilket började kännas bekant nu, att de skulle genomföra den oavsett utkomsten av Köpenhamn. Det var tydligt att det var många som redan gett upp hoppet om ett avtal, och ville positionera sig som ansvarstagande.

Sen var det Reinfeldt, som höll ett kort tal:

Climate change has been on the top of the european agenda for a long time (Men inte innan 2006 för moderaterna). We want to go to 30%, but now it is time for others to take responsability. Only hours left, so lets get back to work.

Sen var det en rad andra talare, men jag slutade lyssna. Det viktigaste spelarna hade talat, och ingen sade något nytt. Det stod alltså i princip klart, inga framsteg hittils.

Och mycket riktigt, under Obamas presskonferens nu under sena kvällen konstaterade Obama:

No legally binding agreement, no emission reduction targets. Instead of taking one step forward, we ended up taking two steps back.

I skrivande stund, 23.44 har EU precis skjutit upp sin presskonferens de skulle haft 23.00. De skulle tydligen gå en runda till.

Richard Black, miljökorrespondent på BBC, säger det bäst:

So what we have, in a nutshell, is this.

Two years ago, governments committed to agreeing a new deal to combat climate change – ”full and sustained implementation of the UN climate convention” – by the end of today.

In back rooms now, officials are drafting and re-drafting documents in an attempt to find a form of words – any form of words – that will allow them to get out of here clutching a piece of paper.

In the words of one long-time observer, ”we are into face-saving territory”.

Wasn’t that supposed to be ”planet-saving”?

Mina batterier tar straxt slut, så jag kommer nog missa EUs presskonferens. Men vad ska de säga? Det finns inget sätt att rädda sig ur detta. Det är en katastrof.

Ridå ner.

4 kommentarer »

Postat iMiljö

Tags:

COP 15 Dag 10 – Lång dags färd mot natt

17 december, 2009

Det har varit en lång dag och det är en bra bit kvar. Jag gick upp 06.00 för att bli säker på att komma in i Bella Center i god tid. Bussen anlände vid stationen straxt efter sju, men den vanliga vägen till Bella Center var nu blockerad av poliser. Jag blev hänvisad till en lång omväg runt ett bostadsområde. Polisen vägrade svara på varför vi inte bara kunde få gå den vanliga vägen. Istället för 500 meter blev det istället en uppfriskande morgonpromenad. Väl framme väntade 30 minuters köande.

Jag och Erik satte oss i Karen Blixen, läst nyheter och inväntade att sessionen skulle börja kl 10. Vänta fick vi göra i 80 minuter, men under tiden fick vi båda reda på att våra debattartiklar hade blivit intagna, jag på SVT Debatt och Erik på SvDs Brännpunkt. Vi gjorde highfive och firade med kaffe och pumpakärnor dumpade i choklad.

11.20 satte sessionen igång. Mötesordförande Connie Hedegaard hälsade välkommen och lämnade över ordet till ordf för AWG-KP som mest sa formaliteter. Därefter byttes mötesordföranden ut, mot Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen, som enligt uppgift är en av arkitekterna bakom den ”danska texten”. Hedegaard ska istället leda de informella konsultationerna mellan parterna, som sker utanför den öppna processen.

Sedan följde massiv kritik från flera utvecklingsländer om processen, de kritiserar att de rika länderna förhandlar bilateralt om en annan text och att det är för lite fokus på att vaska fram text genom de formella arbetsgrupperna.

Brazil: We have not recieved updates from AWG-LCA, and yet there are mentions of a new text. When will we recieve this information?

China: You can’t just put forward some text right out of the sky. This is not only a matter of procedure, it is a serious issue. The lack of transparency and rumours of this danish text that we don’t have access to breaks agreements on process. It is unacceptable.

Sudan: The process that we agreed upon, with transparency and participation of all parties is not respected.

Rasmussen var märkbart pressad av den skarpa kritiken, men höll fast vid att det inte finns någon ”dansk text”.

Sudan, som representerar G77, fortsatte den tunga kritiken i ett långt anförande: The working group on 2nd period of Kyoto has not met a single goal stated in the Bali Action Plan. This is a failure. We cannot accept any Copenhagen outcome where Kyoto is superceded.

Rasmussen svarade att Sudan måste förhålla sig till procedurerna och hålla sig inom talartiden, vilket är lite märkligt med bakrund mot kritiken av just Rasmussens hanterande av procedurerna.

Grenada/AOSIS: Our mission here at COP 15is to fulfill the Bali Action Plan. Two separate, but complimentary, treaties. We must ensure that we reach an agreement  on ”1,5 to survive.” (Gillar klatschiga slogans som rimmar)

Sen var det dags för Sverige, och nu skulle Carlgren sköta talandet. Vilket faktiskt gick rätt bra. Talet fokuserade på att kombinera klimatåtgärder med fattigdomsbekämpning, och att det långsiktigt största hotet mot fattigdomen är just klimatförändringarna. Och istället för att hacka på fattiga länder i syd, vilket Carlgren annars frekvent nyttjat medieutrymmet till, så låg istället fokus på USA och Kina. Gott så.

Däremot så saknades klargörande om EU verkligen kommer acceptera en tvåspårslösning där Kyoto får vara kvar med en andra åtagandeperiod. Självklart hade det också varit välkommet att EU skulle gå upp till 30%. Det klingar därför rätt falskt när Carlgren säger ”US and China, make it possible to reach 2 degrees.”, när varken 20% eller 30% skulle räcka från EUs sida för att ens ha en chans att nå tvågradersmålet.

Senare var det Senegals tur, som visade på den stora misstroendeklyftan, när så många länder underlåtit att upprätthålla Kyotos första åtagandeperiod eller att uppfylla löftena från Bali Action Plan.

Senegal: Your failure to keep old promises give us no trust for your new ones. I do not want to wait for further promises. Prove action by walking!

Senegal fortsatte sedan med att peka på hur Afrika har stor potential för grön energi, om de får stöd i omställningen.

Africa wants to focus on renewable energy. Wind on the coasts and solar in the desert. We have huge possibilities. In a not too distant future we will be able to provide green energy for two continents.

Den session som nu pågick ägde rum i Tycho Brahe-hallen, och handlade om mer generella statements. Straxt senare skulle en annan session sätta igång samtidigt i Karen Blixen-hallen, där mer specifika förhandlingar skulle äga rum. Förberedelserna för dessa förhandlingar var alltså i full fart, där de olika grupperna sitter i egna möten och tar fram sin strategi.

Jag fick ett meddelande från en vän som jobbar för G77-gruppen, som har varit med i dessa sammanhang länge och är rätt luttrad.

”A disaster. Everything around me. A disaster. I am out of words.”

Mycket riktigt, när förhandlingarna skulle sätta igång i Karen Blixen så blev de direkt stoppade. Först med hänvisning till att det saknades översättare, vilket det gjorde. Jag och Erik fortsatte följa händelserna i Tycho Brahe istället, där Hugo Chavez håll låda och bröt mot både talartid, vett och etikett. Även om Chavez sa några bra saker.

Det började med att det går omkring ett spöke i Köpenhamn, som ingen vågar tala om. Kapitalismens spöke, och sedan en lång utläggning om Jesus, kameler och socialismens generella förträfflighet. Eller som någon sa på twitter:

”Christ, camels, and planetary destruction. This speech is fun.”

Sedan om bankerna, och de miljardsummor som satsades på att rädda dem.

”I have forgotten the number, but it’s astronomical. The rich are destroying the planet. Maybe they are planning to go  to another planet afterwards, but I see no other one. I don’t know.”

Den stackars översättaren började småskratta och ha lite svårt att fortsätta översätta.

”If climate was a bank, the rich countries in the world would have saved it by now.”

Men straxt därefter verkade Chavez bli lite allvarligare och faktiskt tala om det som står framför oss, de sista två dagarnas förhandling.

”We cannot accept a document from nowhere, out of the blue. The working groups are the legitimate ways to process documents.”

Förhandlingarna i Karen Blixen verkade fortfarande vara uppskjutna. Men vi var så hungriga att vi tog risken att missa förhandlingarna, och gick och åt lunch. Klockan var nu 16.30.

Under hela dagen hade aktionen ”Reclaim Power” ägt rum. De delegater som fått officiell ackreditering, men nu blivit utstängda tågade mot Bella Center och försökte ta sig in. Parollen var ”konfrontativ, men utan våld”, vilket alla höll sig till. Förutom polisen.

Här är en video:

CNN har också en video här.

Vi tillbringade resten av den sena eftermiddagen åt att mingla runt, vi stod länge och pratade med Naturskyddsföreningens lobbyister. Sen hade vi lite FYEG-interna saker att hantera, och vips var så var klockan 21.00. Förhandlingarna som hade varit uppskjutna gång på gång under hela dagen, till förmån för informella konsultationer, skulle nu äntligen börja 21.30. Så jag och Erik bänkade oss i Karen Blixen.

Straxt innan 22 satte det hela igång. Mötesordföranden öppnade med att konstatera att det hade varit en riktigt lång dag och fortsatte sedan med att ge ordet till ordförande för Ad-hoc Working Group on Long-term Cooperative Action (AWG-LCA), alltså den arbetsgrupp som jobbar med att ta fram ett nytt avtal. För att repetera så heter den andra arbetsgruppen Ad-hoc Working Group on Further Commitments for Annex I Parties under the Kyoto Protocol, AWG-KP. Att jobba aktivt med båda dessa arbetsgrupper är alltså det som kallas two-track, eller tvåspårslösningen.

Mötesordföranden sa ”Never before have we embarked on such a momentous task, fulfilling the Bali Plan of Action. We have done our best, but now the responsibility to complete the documents is now handed over to the COP”

Därefter kom många kommentarer där arbetsgruppens hårda arbete applåderades varmt. Även om många är djupt oense om både process och politik, så finns det en sorts kamratliga anda av att alla vet att alla jobbar fruktansvärt hårt och knappt fått någon sömn under tiden här.

Mötesordförande fortsatte med att skämta: ”We need to be careful with our most precious and scarce resource at the moment. Time to sleep.”

Därefter fick Sveriges märkbart utmattade chefsförhandlare Turesson ordet och repeterade budskapet: ”Time and sleep now an extremely scarce resources. We need to work hard to accomplish this in time”

USA fick ordet: Two years have passed since Bali, now we must reach a closure. We are ready to sit down and negotiate specifics.

Jag var naiv och tänkte att nu är det väl ändå dags för diskussion själva substansen i avtalet. Men istället bröt diskussionen lös kring procedur. Vad är det vi ska utgå ifrån? Text från öppna arbetsgrupperna eller från de informella förhandlingarna?

Tuvalu: We are not clear on how we are to proceed, you put us in very difficult position.

Venezuela: We demand that our work is based on the text processed in the working groups.

Cuba: We are discussing the most important topic on the international agenda. We need a transparent process, this is wasting our time.

Guatemala fick sedan ordet och kritiserade att vi inte diskuterade substans i denna sena timma. Sen följde en ordväxling som jag inte helt hängde med i, men de kom överens att anta utkastet från arbetsgrupperna och börja behandla den. Men det skulle tydligen inte göra nu, utan istället skulle mötet abrupt avslutas.

Jag gick fram och pratade lite med min vän som jobbar för G77, och gratulerade honom till att få avlutande arbetsdagen redan straxt efter midnatt. Han skrattade och sa att nu ska vi sätta oss i möte och diskutera hur vi ska göra imorgon.

Jag och Erik stannade kvar en stund till och växlade ord med andra från FYEG, men sedan lämnade vi Bella Center för sista gången under COP15. Från och med nu så får det bara vara 12 personer från de tusentals ungdoms-NGOs som sökt ackreditering.

Jag kom hem, ögnade igenom nyhetskommentarerna från kvällen och somnade straxt efter 02.

I skrivande stund är det torsdag och straxt dags för lunch. Jag ägnade förmiddagen åt att sova ut lite och författa detta inlägg. Nu väntar en ny dag!

2 kommentarer »

Postat iMiljö

Tags:

COP15 Dag 8 – Orosmolnen hopar sig

14 december, 2009

Det är svårt att inte känna djup oro över COP15, natten mot måndagen hade jag mycket svårt att somna. Det känns så stort och svårgreppbart. Kan det verkligen vara så att överlevnaden för mänskligheten som vi känner den hänger på framgången av detta möte? Är det för sent?

Nej, det vägrar jag tro. Även om vi misslyckas att under COP15 ta fram ett ambitiöst, rättvist och juridiskt bindande avtal, så kommer vi hitta andra sätt att lösa våra problem. Det blir däremot mycket svårare, och kräva ett engagemang av långt fler. Och framförallt så kommer det bli dyrare ju längre vi väntar. De som menar att klimatåtgärderna är för dyra har ett fruktansvärt kortsiktigt perspektiv.

Måndagens förhandlingar blev mycket dramatiska. Det började med att ingången till COP15 blev överfylld till bristningsgränsen, då tusentalsmänniskor fick köa i timtal för att ta sig in.

Hur stort Bella Center än är, det största konferenscenter jag har varit på, så är den underdimensionerad. UNFCCC har godkänt 35 000 ackrediteringar, trots att Bella Center bara tar 15 000 personer.

Måndagens förhandlingar gick också uselt. Gruppen för utvecklingsländerna, G77, valde att lämna mötet i protest mot att arbetsgrupperna LCA och KP skulle slås ihop. Arbetsgruppen LCA handlar om att ta fram ett nytt avtal, och KP om utvecklingen av Kyotoprotokollet. En ihopslagning av arbetsgrupperna undergräver möjligheterna för G77 och AOSIS (som representerar små ö-stater) att försvara Kyotoprotokollet. Kyotoprotokollet är förhållandevis rättvist, i bemärkelsen att det är de rika länderna som ska stå för utsläppsminskningarna, och framför allt så är det juridiskt bindande. Dock är det än så länge långt ifrån tillräckligt ambitiöst när det gäller utsläppsminskningar, och saknar många perspektiv som kommit upp de senare åren.

Men G77 och AOSIS vill, med rätta, inte ge upp Kyoto förrän de vet att ett nytt avtal skulle vara bättre på samtliga punkter, att det är ambitiöst, rättvist och juridiskt bindande. Något sådant har vi inte sett ännu. Tvärt om så har flera betydande världsledare sagt att COP15 inte kommer mynna ut i juridiskt bindande text.

Denna ståndpunkt är väl känd. Här är några citat från lördagens COP-session:

Brazil: We cannot accept a Copenhagen outcome where Kyoto continuity is not assured.

India: The two tracks must be maintained (Kyoto AND a new treaty.) Kyoto must be strengthened for a second period.

Pakistan: We agree with Brazil, we must continue from the Bali Action Plan (Som hanterar hur Kyoto kan utvecklas vidare, se mer här.).

Venezuela: Treaty must based on Bali Action Plan and process must be transparant and include all (Inte som med danska texten alltså).

Egypt: We stress importance of two-track outcome. Currently to much focus is one of the tracks (LCA).

Palestine: One document, two tracks. Legal binding, quick support for adaptation.

I ljuset av detta är uttåget inte särskilt förvånande. Provocerande är däremot kommentarerna, där det utmålas som förhalning eller obstruktion. Det vore rätt osannolikt, eftersom det är de länderna som skulle drabbas hårdast av klimatförändringarna.

Ekot:

Den sudanesiske ordföranden har ställt en rad hinner i vägen för att kunna gå vidare med arbetet så som konferensen ordförande har föreslagit, säger Andreas Carlgren.

Maria Wetterstrand svarar i ett pressmeddelande:

- G77-länderna är i grunden är upprörda över de rika ländernas låga ambitionsnivåer, säger Maria Wetterstrand. Förhandlingarna håller på att urarta till en odemokratisk fars där rika länder försöker smita undan sitt ansvar och vältra över det på utvecklingsländer. Det är förståeligt att utvecklingsländerna reagerar.

- När G77 idag satte hårt mot hårt i förhandlingarna avfärdades de av representanter med anklagelser att ”leka procedurlekar”. Det är oerhört cyniska anklagelser. Just nu är det de som slåss för vår gemensamma framtid, säger Maria Wetterstrand.

Det ska sannerligen bli spännande att se vad som händer imorgon. COP15 skulle behöva vara mänsklighetens största stund, där vi kom samman i en långsiktig solidaritet. Nu är det upp till oss alla att se till att det blir så. Fyra dagar kvar.

Mer media: SvD 1, SvD 2, SvD 3, DN, DN2.

Inga kommentarer »

Postat iMiljö

Tags:

COP15 Dag 6 – Förhandling och demonstration

12 december, 2009

Ursäkta tystnaden på bloggen, men i torsdags så gick jag hem från Bella Center tidigare för att jag kände mig dålig. Förkylningen hade dock bitit sig fast, så jag stannade hemma och vilade under fredagen också. Nu är det lördag och jag sitter i Tycho Brahe-hallen och inväntar att förhandlingarna ska sätta igång. Under resten av dagen blir det demonstrationer.

Sen ska jag sätta mig och sammanfatta de senaste dagarna, det är mycket som hänt.

Följ mig på twitter, här eller läs mer på Eriks blogg.

Inga kommentarer »

Postat iMiljö

Tags:

COP15 Dag 1 – Sammanfattning

8 december, 2009

Gick upp 06.30 imorse och tog bussen till Bella Center. Var inställd på långa köer redan så tidigt, men kom in relativt smidigt. Jag hörde dock om andra som senare under dagen fick köa flera timmar för att få komma in.

kl 08.00 började första mötet med YOUNGO, samarbetsorganet för alla ungdomsorganisationer i UNFCCC-processen. Jag och Erik kände dock att mötet var lite väl grundläggande och överlät representationen till de andra FYEG-delegaterna.

Istället gick vi iväg för att stalka de andra förhandlingsgrupperna för att få lite förhandsinfo kring dagens statements. Det gick dock dåligt, alla möten var stängda och det var allmänt locket på. Efter en stund gav vi upp och satte oss att dricka kaffe med några amerikanska studenter från Montana.

Kl 09.20 tänkte vi att vi skulle ställa oss i kö för att komma in i den stora Tycho Brahe-hallen, där öppningsceremonin skulle hållas kl 10.00. Kön var redan då monstruös. Efter en stund fick vi höra att de bara hade släppt in ett fåtal NGOs och fler inte fick komma in. Trist. Istället gick vi till Karen Blixen-hallen, satte oss med några från svenska Naturvårdsverket kollade på invigningen på big screen.

Invigningen blev dock kraftigt försenad eftersom delegaterna mest gick omkring och diskuterade. Jag fick dock höra ett rykte att G77+China satt kvar i förhandlingar och därför var försenade, att mötet kanske väntade på dem. Efter flera påstötningar från presidiet så satte programmet igång 45 min efter utsatt tid.

Ceremonin inleddes av följande film:

Det hela övergick i ett mycket vackert musiknummer med danska artister. Efterdet intog UNFCCC-sekretariet sina platser i presidiet och Danmarks statsminister Lars Løkke Rasmussen hälsade välkommen. Här är några urklipp från mitt och Eriks livetwittrande:

(En del är mina, en del är Eriks. Det är mitt i natten nu, kommer tydliggöra imorgon):

”Vi är här för att göra det svåraste i politiken”. ”Vi ska översätta politisk vilja till ett starkt och ambitiöst avtal.” ”Jag är smärtfullt medveten om att vi har stora skillnader i perspektiv och utgångspunkter. Men dessa skillnader kan och måste överkommas.” Avtalet måste enligt Rasmussen vara ”just and equitable”. ”Vi har inte råd att missa detta tillfälle.”

Avtalet måste utgå från ”Legal framework of Kyoto”, Han understryker vikten av politiskt momentum och behovet att nå målet från Bali att få till stånd ett bindande avtal. Om konferensen: Kranvatten, 2/3 av all mat är ekologisk, allt ska vara så klimatsmart som möjligt.

”Hope is the startingpoint of all major efforts. Copenhagen will become Hopenhagen”

Efter det var det dags för Köpenhamns borgmästare Ritt Bjerregaard att hälsa välkommen:

”Städer står idag 75% av alla utsläpp. Vi måste istället bli en del av lösningen.” ”Köpenhamn ska bli världens första klimatneutrala huvudstad till 2025. Man ska kunna simma i huvudstadens vatten, även om det är för kallt just nu.”

Sen var det IPCCs ordförande Rajenda Pachauris tur. Pachauri upprepar dock mest innehållet i IPCCs rapporter. Han understryker att det finns ett vetenskapligt konsensus och att rapporterna från IPCC har genomgått grundlig verifiering.

”The world would benefit greatly from early action. Emissions must peak before 2015.” Mycket dyrare annars.

Sen var det UNFCCCs exekutiva sekreterare Yvo de Boers tur, som sa:

”The time of negotiation is over, now is the time to deliver. The countdown clock has struck down to zero.” ”Vi har sex dagar på oss innan ministrarna kommer. Sen två dagar till världsledarna kommer och då måste allt vara på plats.”

Sen valdes Connie Hedegaard, tidigare dansk miljöminister och förmodad klimatkommissionär till mötesordförande för COP15. Hon sa:

”Work this week is paramount to success next week.” ”Vi måste inte välja mellan ekonomisk utveckling och klimatansvar. Ett ambitiöst avtal nu är det ekonomiskt bästa långsiktigt” Hon underströk nuvarande politiskt momentum och behovet av ”pengar på bordet”.

Efter det så hände det något spännande som Erik skrev om på sin blogg:

Så snart formaliteterna var avklarade så inledde Papua New Guinea (PNG) förvånansvärt starkt med att direkt begära ordet och inledningsvis vägra gå in i förhandlingar om inte ambitionen med förhandlingarna ändrades i grunden. Man konstaterade att det helt enkelt inte räckte med den minsta gemensamma nämnaren, och vad jag förstod ville man ändra på själva röstningsförfarandet kring en eventuell resolution, för att undvika kravet på fullt konsensus, vilket givetvis blir förhandlingstekniskt svårt eftersom det i sig skulle kräva total konsensus.

Efter att PNG hade varit oemotsagda i sitt förslag av de andra länderna, men likväl överkörda av ordförande Connie Hedegaard, tre gånger i rad så valde ett antal länder att höja sina röster. Däribland Brasilien och även om man i sak höll med PNG i deras ambition menade man att det var slöseri med tid. PNG gick till slut med på att frågan skulle skjutas på framtiden men senast på onsdag krävde man att den skulle behandlas.

Det kändes lite märkligt att det var helt ok att vänta 45 min på att allt skulle sätta igång, men att demokratisera hela processen fick det inte ens ödslas några minuter på. Trist.

En annan ”incident” var att alla hade pratat engelska hittils. Sen fick Congo ordet och börjar prata franska. Hela salen rasslar till av att tusentals delegater tar på sig översättningslurar.

Sen kom ett intressant utspel från G77+China: ”Vi är redo att implementera ett vetenskapligt baserat och juridiskt bindande avtal.”

Ingen verkade dock reagera nämnvärt på det. Jag och Erik kände sen att det förmodligen inte skulle sägas mer intressanta saker i förhandlingarna, så vi gick för att stalka fler förhandlingsgrupper. Denna gång med bättre framgång. Vi lyckades etablera kontakt med Paul Chung, communications director på Coalition of Rainforest Nations, och diskuterade samarbeten. Det vore bra för oss om vi kan få tillgång till deras info och kanaler, och kännedom om utspel de kommer göra.

Sen åt vi lite lunch och gick iväg till FYEG-delegaternas 13.30-möte. Efter lite briefing om resten av dagen gick vi iväg för att stalka G77+Chinas möte. Ingen lycka där dock, uniformerade vakter höll alla på säkert avstånd från mötet. Jag fick dock kontakt med Juan Hoffmaister, som jag lärde känna på FNs Kommission för Hållbar Utveckling i New York förra året och nu jobbar för G77-gruppen. Juan kom ut ur mötet och berättade om att det finns en stor oro över att Annex 1-länderna sköter all sin diskussion ”off-site” i bilaterala samtal.

Det gör det svårt att föra en demokratisk process vidare på ett bra sätt, när alla viktiga samtal sker bakom lyckta dörrar. Det finns också en oro att Kyoto-avtalet kommer dumpas, vilket blev G77 sa i en annan session lite senare.

Nu var klockan 15.00 och CMP skulle börja i Tycho Brahe-hallen. CMP, eller COP-MOP5, är att de länder som har ratificerat Kyotoprotokollet (i stort sätt alla utom USA) möts och utvecklar det. Citat Erik igen:

Då drog utvecklingsländernas kritik igång på riktigt mot Annex 1 länderna. De beskyllde dem för att försöka förstöra Kyotoprotokollet, obstruera förhandlingarna och skarp kritik riktades mot de utvecklade länderna för att generellt sätt inte göra vad som krävs, varken för att nå de uppsatta målen i Kyotoprotokollet eller för att på lång sikt möta verka för en stabilisering av växthusgaserna i atmosfären.

Sudan fick för det mesta prata för G77/Kina och man poängterade det juridiska mandatet som CMP har att faktiskt diskutera och utveckla Kyotoprotokollet.

Även om det kan uppfattas som lätt humoristiskt inledde man på fullaste allvar med att kritisera konferensens logotyp för att inte tydligt nämna att just COP-MOP5 äger rum också. Den substantiella kommentaren ligger dock i att man värnar om det juridiskt bindande nuvarande avtalet, alltså Kyotoprotokollet.

Sudan, som företräder G77+China, kritiserade skarpt de länder (exempelvis Canada, Japan och Australien) som underlåtit att efterleva Kyoto och att inget görs för att förändra det, trots att avtalet är juridiskt bindande.

Grenada, som företräder AOSIS (Alliance Of Small Island States), uttalade sitt stöd till Sudans inlägg. Detta antydde ett skifte i debatten och nytt fokus på Kyoto från utvecklingsländerna. Grenada varnade för att Annex 1-länderna vill avsluta Kyoto och att det nya avtalet ur vissa synpunkter faktiskt skulle kunna bli sämre.

Sen var det Sveriges tur, som genom chefsförhandlare Anders Turesson företräder EU. Turesson svarade på kritiken, menade å ena sidan att Kyoto ska upprätthållas och å andra sidan att Kyoto inte räcker till och att vi därför behöver ett nytt avtal. Det framgick inte helt klart var linjen mellan dessa två faktiskt ligger från Sverige/EUs sida.

Sen var det Schweiz som talade sig varma för en grön klimatinvesteringsfond, finansierad av global koldioxidskatt. Det vore ju såklart bra, men känns samtidigt rätt avlägset och naivt. Internationell lagstiftning/beskattning är svårt att samordna och kan ta för lång tid att få på plats.

Algeria, som företräder Africa Group, kunde bara acceptera klimatavtal som innehåller starkt stöd till adaptation. Detta perspektiv saknas annars. Inte bara att det behövs mer fokus på adaptation, men också på vilket avtal de mest fattiga och utsatta länderna kan acceptera.

Sen Grenada igen för AOSIS, som säger att inte ens IPCCs förslag om 25-40% till 2020 räcker för ”our survival”. Utsläpp måste peaka för 2015. I-länder måste minska med 45% till 2020, annars ”Grenada disappears.

Sen Lesotho, som företräder LDC (Least Developed Countries). ”The calls for the ending of Kyoto are unacceptable.” Problemet är att de som vill döda Kyotoavtalet inte säger det öppet under förhandlingarna, utan bakom lyckta dörrar.

Nu var klockan 17.30 och vi kände oss redo att gå vidare. Vi gick och stalkade utanför AOSIS och fick nu kontakt, som vi ska vidareutveckla under de kommande dagarna. AOSIS står för den mest progressiva klimatpolitiken, mötet skulle behöva gå på deras linje för att bli framgångsrikt.

Kl 18.00 var det dock dags att lämna Bella Center. Jag tog metron in till stan för att äta middag med min kära syster Cornelia som studerar till operasångerska på Operaen. Efter rundvandring i denna vackra samtal och lite allmän catching up så var det dags att åka till FYEG-delegationens kvällsmöte.

Vi gick en runda om hur dagen hade varit för alla och gick sedan ut i våra grupper, jag sitter i kommunikationsgruppen. Vi pratade lite strategier för att få kontakt med journalister, lite om twitter och sen valde vi att jag ska bli FYEGs representant till YOUNGOs nystartade mediagrupp. Möte imorgon eftermiddag, ska bli intressant.

Kl 22.30 blev vi klara och jag tog bussen hem till värdfamiljen. Efter att ha kollat lite nyheter och skrivit det här inlägget är klockan nu 01.50 och jag signar ut för lite sömn.

Ps. Måste tacka Erik för gott sällskap och samarbete under dagen. Följ oss live på twitter här och här.

5 kommentarer »

Postat iMiljö

Tags:

Mot Köpenhamn och COP-15

6 december, 2009

Lämnade Stockholm imorse, i skrivande stund rullar tåget från Malmö till Köpenhamn.

Idag ska jag delta på Conference of Youth (COY-5), ikväll  blir det möte med FYEGs delegation och imorgon sätter själva COP-15 igång.

Det känns verkligen sjukt spännande.

Inga kommentarer »

Postat iMiljö

Tags:

FNs klimatförhandlare tror inte längre på avtal i Köpenhamn

21 oktober, 2009

Yvo de Boer, UNFCCC exekutiva sekreterare, bekräftar i Financial Times den oro växt fram kring klimatförhandlingarna som det senaste halvåret. Att COP15 kommer producera ett nytt klimatavtal är högst osannolikt:

A fully fledged new international treaty under the UN Framework Convention on Climate Change – I do not think that is going to happen. If you look at the limited amount of time remaining to Copenhagen, it’s clear.

En viktig faktor är självklart att det demokratiska ledarskapet i amerikanska senaten gjort klart att de inte tänker behandla klimatfrågan förrän de är klara med sjukvårdsreformerna. Det gör det svårt för Barack Obama att agera under COP15, då Obama vill inte återupprätta Bill Clintons misstag av att skriva på Kyoto-avtalet, men sen inte lyckas få det godkänt av senaten.

Det enda som nu verkar kunna bryta dödläget är att EU kliver fram och tar ett verkligt ledarskap. Om EU skulle öka sina ambitioner för egna utsläppsminskningar och bidra med mer finansiering för omställning i utvecklingsländer så skulle det inte bara vara bra i sig, det skulle också kunna få de andra stora spelarna att flytta sina positioner. Om Brasilien, Ryssland, Japan, Indien och Kina känner att ett avtal skulle vara rättvist, så kan också de tänka sig att minska sina utsläpp i jämförelse med ett business-as-usual scenario.

Det skulle i sin tur förändra dynamiken i amerikanska senaten. För de som blockerar Obamas klimatplaner är inte republikanerna, även om de såklart också är emot, utan Blue-dog demokraterna. Till skillnad från republikanerna är de snarare oroliga för att ett klimatavtal skulle flytta jobb från USA till utvecklingsländer, än att de är klimatskeptiker.

Men även om det inte blir något avtal i Köpenhamn så borde EU öka sina klimatambitioner. För som The Economist la fram det förra veckan:

AS THE December Copenhagen conference on climate change approaches, the world’s attention is focused on international negotiations. But they are not, ultimately, what will determine whether the planet boils or not.

International agreements are helpful only in so far as they encourage individual countries to control their own emissions. What matters most is the domestic policies which those countries put in place, and their governments’ success in implementing them.

Att vi får ett internationellt klimatavtal är oerhört viktigt, men i Sverige och EU behöver inte vänta på det. I Sverige påbörjades den gröna omställningen på allvar när de Gröna fick inflytande över miljöpolitiken, men avstannade i princip när den moderatledda regeringen tog över 2006.

2010 ska vi se till att Sverige slutar skylla ifrån sig och börjar ta sitt klimatansvar igen.

1 kommentar »

Postat iEU, Internationellt, Miljö

Tags: