Piratpartiets Mikael Nilsson skriver på sin blogg att Miljöpartiet tänker bidra till att Sverige ska implementera datalagringsdirektivet, och baserar det på ett uttalande från socialdemokraternas Tomas Bodström och en kommentar från Ulf Holm, grön gruppledare i riksdagen.
Det är en bristande verklighetsbeskrivning. Miljöpartiet de Gröna har gång på gång tagit avstånd från integritetskränkande lagstiftning som datalagringsdirektivet, eftersom det bryter mot de mänskliga rättigheterna.
Det är ingen hemlighet att Bodström vill ha datalagringsdirektivet, men att det skulle finnas någon rödgrön överenskommelse som vill ha det, eller att vi skulle ha ”lagt oss platt” stämmer inte.
Däremot måste länder som är medlemmar i EU acceptera premisserna för det medlemskapet. Beslut i ministerrådet och domstolsdomar gäller, oavsett om vi gillar det eller inte.
Vilket vi gröna då inte gör, det är själva grunden i vår EU-kritik. Medlemsländer har inte tillräckligt med självständighet och de överstatliga instanserna har för stora befogenheter. Och just Ulf Holm är ju en av våra främsta EU-kritiker, som mest skulle vilja förändra just dessa premisser och att Sverige ska lämna EU pga dem.
Men lagt kort ligger, det måste alla demokratiska partier acceptera. Dock så är det så att Sverige både kan och bör vara motsträviga, kämpa för ett nytt beslut i ministerrådet eller omförhandling, fördröja implementeringen av direktivet.
Men när Ulf Holm får den principiella frågan (som vi dock inte får höra i inslaget) från Studio P1s journalist, om medlemsländer ska följa EU-direktiv, så svarar Holm att:
Eftersom det är ett EU-direktiv så måste ju medlemsstaten genomföra det, eftersom det är överenskommet. Men sen så tycker ju Miljöpartiet att vi borde försöka omförhandla direktivet, eftersom det är integritetskränkande. Och jag tror att EU-länderna skulle visa större gehör för det nu, än för fem-sex år sedan när beslutet togs.
Hur gärna Piratpartiet än vill att debatten ska vara svart/vitt binär, så är verkligheten mer komplex. De vill att EU-domstolens beslut ska besvaras med “stäm oss då, era jävlar”, vilket kanske känns coolt att skriva på en partiledarblogg. Men frågan är om det är en framkomlig väg för att faktiskt förbättra integriteten för medborgarna.
Miljöpartiet välkomnar och vill bidra att EUs medlemstater är motsträviga till datalagringsdirektivet och att det ska omförhandlas. Denna kamp skall föras till vägs ände. Men om det misslyckas så får Sverige bita i det sura äpplet och acceptera premisserna för EU-medlemskapet.
Men för Piratpartiet så är det antagligen viktigast att själva komma in i riksdagen, så därför tar de spjärn så gott de kan. Det hela påminner om något som Piratpartiet själva blev utsatta för häromnyss, som jag nu tänker parafrasera.
Sharing is caring, eller hur Christan Engström?
***
Osaklighet och poserande från Piraterna
Det har utgått ett påbud från Piratpartiets centrala kansli att hela världen ska dissa Miljöpartiet. Eller, ja, hela piratbloggosfären åtminstone.
Mikael Nilsson, Rick Falkvinge, Henrik Alexandersson och ett antal andra bloggar med anknytning till Piratrörelsen kritiserar MP för att de principiellt accepterar att EUs medlemstater måste implementera EU-direktiv, trots att de inte accepterar själva innehållet i direktiven.
Jag skulle också ha föredragit om datalagringsdirektivet hade innehållit kortare lagringstider och ett ännu bättre skydd mot godtycklig utlämning av information. Rent tekniskt hade det gått att få in det i direktivet, om förlikningsprocessen hade handlat om hela direktivet.
Att man inte får allt man hade velat ha alla gånger, det är en del av politiken. Väljer man att arbeta parlamentariskt får man vara beredd på att det blir både nederlag och segrar. Jag accepterar att Socialdemokraternas och Alliansens linje vann, och att vi förlorade på den här punkten.
Men jag tycker det är sanslöst magstarkt att Piratpartiet nu går ut och kritiserar Miljöpartiet för att de principiellt accepterar att EUs medlemstater implementerar EU-direktiv, även när de inte accepterar själva innehållet i direktiven. Vi tycker ju faktiskt likadant när det gäller innehållet. Nån jävla ordning borde det faktiskt vara även i Piratpartiet.
Det finns en väsentlig skillnad mellan Miljöpartiet och Piratpartiet. Vi är inte ett protestparti ute i ena marginalen, som lockar väljare genom att protestera högljutt, men i praktiken är mer intresserade av att synas och höras än förändring i verkligheten.
Vi är ett frihets- och rättighetsparti som står upp för värden som vi anser centrala, i en tid när vi ser dem som hotade.
Vi är här för att arbeta så att vi når våra mål. Ibland kommer vi att vinna, ibland kommer vi att förlora. Men vi tar hellre ett litet steg i rätt riktning för att sedan jobba vidare på nästa steg, än kritiserar partiet som i praktiken tycker likadant bara för att kunna framstå som rebeller i media.
Det går inte att värna de medborgerliga rättigheterna med enbart politiska poser. Det är resultaten som räknas.
***
För den som är nyfiken på vad Miljöpartiet tycker om datalagringsdirektivet lite mer utförligt så rekommenderar jag vår EU-parlamentariker Carl Schlyters debattartikel när parlamentet behandlade direktivet 2005:
Var, var du den 17 mars? Polisens register (av din mobiltelefons position vid samtal) visar att du delade kupé med en känd förbrytare. Vid flera tillfällen e-mejlade du en känd storskalig fildelare i februari, vad innehöll dessa mail, upphovsrättskyddat material? Kanske misstänks du för att ha kontakter med kriminella nätverk eller vara del av dem. Vem sparar bevisen för motsatsen, vem vet allt om alla bekantas dolda sidor?
Först efter husrannsakan kanske du blir friad från misstanke, kanske aldrig. Du har inget att dölja, men kan du bevisa det? Fortfarande blir du inte dömd utan bevis, men är övervakningen, rimlig, effektiv, proportionell? Svaret är NEJ, därför har jag å gröna gruppens vägnar lämnat in ett förslag till avslag på hela direktivet.
Eller detta pressmeddelande:
Endast storindustrin och Bodström kan jubla åt datalagringsdirektivet
Datalagringsdirektivet röstades idag igenom i EU-parlamentet. EU:s egen expertkommitté för dataskydd anser att det inte finns någon rimlig balans mellan omfattningen av och kostnaden för övervakningen och målen man önskar uppnå med den nya lagstiftningen, säger Carl Schlyter.
När svenska blivande EU-kommissionären Cecilia Malmström blev utfrågad av EU-parlamentet så ställde Carl Schlyter frågor om just datalagringsdirektivet:
Schlyter: Cecilia Malmström sa också att hon vill göra en översyn av datalagringsdirektivet och att hon ska verka för lagstiftning mot diskriminering och trafficking samt att parlamentet får samma tillgång till information som ministerrådet när de fattar beslut.
Så kan vi snälla skruva ner tonläget lite grann, fokusera på sakfrågorna och kämpa tillsammans mot gemensamma motståndare? Eller för att citera en av mina favoritpirater Mattias Bjärnemalm:
Det finns olika sätt att förhålla sig till det här med riksdagsval. Ett sätt som många inom Piratpartiet hade redan 2006 och som jag reagerade på var en ”nu eller aldrig”-mentalitet. De menade att om vi inte skulle lyckas ta oss in i riksdagen i det valet så skulle loppet vara kört, den personliga integriteten monteras ned helt, partiet tappa alla sina aktiva medlemmar och världen skulle mer eller mindre gå under.
Jag uppskattar Piratpartiets engagemang för integritet och medborgerliga rättigheter och ser gärna att det engagemanget är framgångsrikt. Jag var själv pådrivande för att Piratpartiet skulle bjudas in till samarbete med gröna gruppen i EU-parlamentet. Men jag har lite svårt för mentaliteten ”nu eller aldrig” och ”allt eller inget”, där borde ni lyssna mer på Christian Engström och Mattias Bjärnemalm.
Och när vi ändå är inne på det området, så chilla på de medvetna feltolkningarna av våra företrädare ;)
