Jag erkänner gärna att jag är naiv. Jag trodde faktiskt att det skulle gå. Men vägen till COP15s misslyckande har varit utstakad sedan länge.
Under Bangkok Climate Change Talks tidigare i år så fick jag höra av min vän som jobbar för G77 att de rika länderna skulle försöka döda Kyoto, vilket jag sedan skrev om på ETCs ledarplats:
Problemet är att man i princip vill döda det nuvarande Kyoto-protokollet genom att inte längre utgå ifrån 1990 års nivåer, utan istället från 2005.
EU, med Sverige i spetsen, drev i Bangkok hårt en linje om att på COP15 så skulle de antas ett enda klimatavtal, istället för två. I SvD kritiseras Sverige för detta av WWF:
Förslaget lades fram av Sverige som EU:s linje vid ett av de förberedande mötena inför Köpenhamnskonferensen, i Bangkok.
Men Sverige borde samtidigt ha presenterat en plan för hur de två avtalsspåren skulle kunna förenas till ett globalt avtal. Sverige borde också ha varit tydliga med vilka delar av Kyotoprotokollet som skulle följa med in i på det nya spåret. Sättet det gjordes på var inte bra.
Kritiken kommer från Kim Carstensen, klimatchef för WWF International.
– Det skapade en massa en massa ängslan hos G77-gruppen (utvecklingsländerna). Att ge upp det ena spåret som hade förhandlats sedan Bali är en stor förändring, säger han till SvD.se.
En bidragande faktor var Sveriges iver att få med USA och Kina i ett och samma avtal, och då är Kyotoprotokollet uteslutet.
– Att Europa, som är en av Kyotoprotokollets huvuddesigners, sade så var en stor provokation för utvecklingsländerna, säger Kim Carstensen.
Rent teoretiskt skulle det såklart kunnat fungera, att som Sveriges chefsförhandlare Anders Turesson sagt, införliva essenserna av Kyoto-avtalet i ett nytt mer omfattande avtal. Men trovärdigheten i detta var bristande, och efter vad vi sett i den danska texten så var det befogat. Intresset för att bevara essenserna av Kyoto-avtalet, och utveckla det enligt Bali-planen har aldrig nått längre än retoriken.
Istället har hela COP15 slösats bort på att bråka om procedur. Ska vi följa ingångna avtal, implementera FNs klimatkonvention genom att fullfölja Bali-planen, eller ska vi utgå från ett nytt dokument, framskissat bakom lyckta dörrar i maktens korridorer?
De rika länderna spelade ett högt spel och förlorade. Tidigt på fredagsmorgonen fick jag detta meddelande av min vän från G77, som suttit uppe och förhandlat hela natten (Citat: Tonight might be one of the longest nights of my life… I wish I’ve had dinner, or even lunch…)
”5am – Copenhapen talks collapse. Denmark tries to safe face & pulls the secret document. History will judge us. We tried our best, we really did.”
Av allt att tyda är det försent. Hade en annan väg valts hade vi förmodligen kommit mycket längre. Men nu hade allt fastnat i kaos. För att citera Richard Black, miljökorrespondent på BBC,
”The key sticking point appears to have been the lack of a firm plan for what should happen next.”
I skrivande stund är det fortfarande fredag. Vid lunch satte en högnivå session igång med tal från stats- och regeringschefer.
Danmarks Rasmussen öppnade:
Climate change affects our security and our economy, it is of highest international importance. We must chart out a new course for our planet. This conference must manifest a decisive momentum of change. Today does not mark the end of our work, but the beginning.
FNs generalsekreterare Ban Ki-Moon:
The world is watching. We are closer then ever to an agreement. We are united in purpose. We must be united in action. Finishing line is in sight, negotiations are bearing fruit. We are closer than ever, just hours remain to finish this. Time for compromise, courage and conscience. I count on your leadership and commitment.
Kinas Wen Jiabao:
We must uphold common, but differentiated responsabilities. Climate change efforts must also help combat poverty and backwardness. We have set up own ambitious mitigation targets and whatever outcome of Copenhagen, we are fully committed achieve and even exceed them.
Brasiliens Lula da Silva höll ett viktigt tal. Så jag plockar ut lite fler citat ur från mitt, Eriks och Anna Ritters livetwittrande:
I am frustrated. For a long time we have discussed climate change, and now we see that the problem is bigger then we thought first. Why are we in this difficult position? Because we did not take responsability before.
It is irresponsible behavior by the developed countries with large historic emissions that have lead us to where we are now.
It is irresponsible behavior in the negotiations that have lead us to where we are now. Heads of state were in meetings until 2 am this morning, because we did not do the work beforehand.
When I took office in 2003, my dream were to ensure that every Brazilian could have three meals every day. These dreams are shared all around the world in poor countries.
Brazil have stayed one century almost without growth. Now when we have growth, we still have a lot of poor people. Climate action must allow development and opportunities for all countries.
This is not a game, where there are winner and loosers. This is our survival.
Even though I know we cannot get a perfect one, we cannot sign a document just to say that we signed a document.
This process has been terrible. But since I believe in God, I believe in miracles.
Nu var det dags för Obama:
We come here because climate change poses a grave and growing danger. We are convinced this danger is real. Science, not fiction.
The world is watching, and their belief in our ability for common action is in doubt. As the worlds largest economy and second largest emitter, we will take our responsability. The way we produce and use green energy is essential to our economic future and national security.
Mitigation, transparency and financing are the essentials.
All major economies must put forward plans to reduces emissions. We must have mechanism to review on our progress, without accountability a treaty is useless. We must have financing to help developing countries adapt to climate change.
Better to choose action over inaction, the future over the past. We are ready to get this done today. With courage and faith I think that we can do this.
Det syns tyvärr inte i dessa citat, då Obamas retorik får allting att låta bra, men det underliggande budskapet i vad Obama egentligen sa är att USA tänker inte flytta sig en millimeter. De hade redan dagen innan lagt fram ett större finansiellt paket, men utöver det ingenting alls. Obama hade lika gärna kunnat skicka ett sms, istället för att ockupera halva Köpenhamns gator och stänga ner Öresundsbron.
Än värre var att tonen mellan raderna var fruktansvärt arrogant, det var som Obama skulle läxa upp resten av världen hur klimatpolitik ska skötas. Jag har nog aldrig varit så besviken på någon som jag annars håller så högt som nu.
Eller som någon sa på twitter:
In the huge NGO forum, everyone cheered for Brazil but were silent when Obama finished his.
Talet kändes hastigt skrivet och som ett tecken på att förhandlingarna inte nått någonstans under natten och morgonen. Hörde följande på twitter:
Obama #cop15 speech: changed the word ”agreement” from his prepared speech to ”framework I just outlined” b/c of lack of progress
Sen Indiens premiärminister Manmohan Singh:
The outcome of Copenhagen may very well fall short of our outcomes, but may still be worthwile. I support building a genuinely collaborative international response to climate change. We must categorically reaffirm the ambitions of the Bali Plan of Action.
We have initiated a national and major plan to combat climate change, regardless of Copenhagen deal.
Sen var det Rysslands Medvedev, som i princip bara sa att de hade lanserat en egen plan för utsläppsminskingar. Och tillade, vilket började kännas bekant nu, att de skulle genomföra den oavsett utkomsten av Köpenhamn. Det var tydligt att det var många som redan gett upp hoppet om ett avtal, och ville positionera sig som ansvarstagande.
Sen var det Reinfeldt, som höll ett kort tal:
Climate change has been on the top of the european agenda for a long time (Men inte innan 2006 för moderaterna). We want to go to 30%, but now it is time for others to take responsability. Only hours left, so lets get back to work.
Sen var det en rad andra talare, men jag slutade lyssna. Det viktigaste spelarna hade talat, och ingen sade något nytt. Det stod alltså i princip klart, inga framsteg hittils.
Och mycket riktigt, under Obamas presskonferens nu under sena kvällen konstaterade Obama:
No legally binding agreement, no emission reduction targets. Instead of taking one step forward, we ended up taking two steps back.
I skrivande stund, 23.44 har EU precis skjutit upp sin presskonferens de skulle haft 23.00. De skulle tydligen gå en runda till.
Richard Black, miljökorrespondent på BBC, säger det bäst:
So what we have, in a nutshell, is this.
Two years ago, governments committed to agreeing a new deal to combat climate change – ”full and sustained implementation of the UN climate convention” – by the end of today.
In back rooms now, officials are drafting and re-drafting documents in an attempt to find a form of words – any form of words – that will allow them to get out of here clutching a piece of paper.
In the words of one long-time observer, ”we are into face-saving territory”.
Wasn’t that supposed to be ”planet-saving”?
Mina batterier tar straxt slut, så jag kommer nog missa EUs presskonferens. Men vad ska de säga? Det finns inget sätt att rädda sig ur detta. Det är en katastrof.
Ridå ner.
